Flerbarnsmorsan

Låg och småkikade på dumburken och fastnade för kvällsöppet. Det var en diskution om hemmafruar. Jag själv förstår inte riktigt varför det är diskution om det. Det är ju upp till var och en. Visst hade motsidan bra argument ibland tex om man väljer att vara hemmafru ska man inte klaga om man får jätte dålig pension osv. Men jag som har minst 35 år kvar känner att jag hinner jobba och skaffa mig en liten pension sen är det ju lite mannens och kvinnans ansvar att spara lite till just det om man vill ha lite extra i kassan då. Mot sidan tyckte också att jämnställdhet var viktigt så att föräldrarna tog ut lika mycket på föräldraledigheten. Säger bara men snälla jag som då var arbetslös och hoppade in på timmar när vi blev gravida skulle då jag söka jobb och kanske få något så sambon kan vara hemma? Visst det skulle vi kunna men. Då får dom ge oss massa kompensation för alla pengar vi förlorar. För så ser iallafall våran ekonomi ut att när jag är hemma så klarar vi oss. Och kan göra lite extra också. Men skulle han vara hemma skulle han förlora så mycket att vi skulle gå i personlig konkurs direkt. För jag som skulle vara nyanställd skulle verkligen inte tjäna lika bra som han gör nu så det skulle bara vara idioti. Sen är min åsikt den att om man vill göra karriär kanske man ska vänta med barn. Jag personligen skulle inte vilja att mina barn blir uppfostrade av barnomsorgen. Och nej jag har inte alla mina barn hemma. Min stora dotter går ju i skolan och min mellan dotter går 15timmar på dagis för hon ska få träffa andra barn. Det är lagom tycker jag. :) men det är egentligen tur att vi har olika åsikter. Bara tråkigt att det negativa ofta lyser starkare än det positiva.