Flerbarnsmorsan

Tänk att jag inte klarar det. Som jag sagt i några inlägg innan så skiter jag i allt. Att jag inte orkar bry mig längre att det får se ut hur som. Jo visst hur tror ni min hjärna varit. Tror ni jag kunnat stänga av och skitit i allt? Haha hjärnan har gått på högvarv hur vi kan göra för det ska bli smidigare. Hur vi ska få det där ombonade hemmet. :) dock har jag inte kommit på någon bra lösning. Måste bolla med sambon känner jag. Skulle vilja ha ner vårat sovrum då jag inte vågat lämna Noomi och Lilleman här uppe då hennes säng varit öppen mot våran säng. Men nu har hon börjat sova i resesäng och då kommer hon ju inte ur den. Men ändå skulle jag vilja ha det där nere på ett sätt men då skulle jag ändå vilja ha ett lekrum där nere men då har vi inget rum för vardagsrum. Så då skulle vi behöva ha det här uppe och det vet jag inte om det passar. Och rummet de stora barnen har är svårt att dela upp så det blir bra. Annars skulle vi kunna byta sovrum, flytta upp lekrum och de stora delar ett rum där nere. Men då är nackdel att deras rum ofta ser stökigt ut och det rummet är det första man ser isåfall. Sen har vi ju det lilla rummet. Alltså det är sjukt vad svårt det ska vara. :) finns så många möjligheter. Skulle vilja ha nån som jobbar med inredning för att få lite hjälp känner jag. :) men som sagt. Ska diskutera med sambon så han också känner sig delaktig. Tror det är det jag gör fel. Jag släpper inte in honom i mina tankar. Så varför skulle han engagera sig? Jag skulle inte det om det var han som hela tiden planera utan mig. Annars rullar dagarna på med matning, blöjbyte och myspys. :)