Flerbarnsmorsan

Har så dåligt samvete. Känner mig så dum. Känns inte som jag som har så underbara barn, tak över huvudet och mat på bordet ska må piss. Men just nu är jag såå less på allt! Jag känner bara för att ta allt levande runt mig och försvinna. Det är dom som håller mig uppe. Mina underbara barn som älskar mig villkorslöst oavsett hur jag ser ut, hur jag är. Utan dom skulle jag inte kunna andas. Min underbara hund som samma där älskar mig villkorslöst. Han är en som alltid funnits där när jag varit deppig, glad, arg. I alla väder. Mina underbara ulltussar kaninerna. Tyvärr hårar de mycket men de är så gosiga och söta. Min knäppa nymf. Som inte är handtam än men som för varje gång han är ute söker min uppmärksamhet och tar ett steg närmare att lita på mig. Och sist men inte minst min sambo som finns där. Som tyvärr inte riktigt förstår mig och motarbetar mig ofta (troligtvis omedvetet) men han finns där alltid. I vått och torrt. Han tröstar när tårar rinner och det betyder såå mycket att ha en axel att torka tårarna på. Jag älskar dom alla men för det är jag såå less och det känns som jag som har allt inte får känna så. :-( nu när jag spytt ur mig klagan ska jag försöka hitta autopiloten och ta hand om kaoset här hemma. Hade göttans.