Stress symtom
Kroppens stressystem är alltid aktivt. När stress infinner sig så reagerar kroppen genom att anpassa sig till situationen:
- Kroppen får extra krafter och motivation
- Energi frigörs till kroppen och hjärnan
- Blodtrycket höjs, hjärtat slår fortare
- Lungorna vidgas för att kunna ta mer syre
- Musklerna spänns
- Koncentrationen höjs
- Smärttröskeln höjs
- Kroppens naturliga återuppbyggnadsprocess sätts på sparlåga
- Blodet blir mer trögflytande för att vi inte ska förblöda vid eventuell skada
- Sömnbehovet minskar
- Matsmältningen går på sparlåga
- Muntorrhet (kan vara därför jag bäljar i mig dricka på kvällarna)
Tips!
Din egen livsstil kan ligga bakom din egen stress. Var aktsam så inte stressen blir långvarig!
Min stress har varat till och från i flera år pga mina krav på mig själv men i samband med min sons födelse tror jag de största problemen utbröt.
Symtom på stress
Vid återkommande mer långvarig stress (negativ stress) kommer kroppen och psyket börja fungera sämre. Det finns en stark koppling mellan stress och sämre sömn. Nedan listas olika symtom som kan kopplas till stress. Symtomen blir fler och kan bli en realitet ju längre stressen pågår:
- Trötthet
- Olust att stiga upp, och gå till arbetet (har inget arbete och det tackar jag för just nu)
- Sämre sömn, kan i sin tur leda till störd ämnesomsättning, sämre prestationsförmåga, att hormonproduktionen påverkas.
- Likgiltighet, nedstämdhet (trodde det var en biverkning av minipillrena)
- Humörsvängningar (trodde jag hadde med hormonerna eller byte av snus men nu vet jag bättre)
- Irritation (samma som ovan)
- Depression (trodde jag hadde med minipillrena att göra)
- Ångest
- Spänningshuvudvärk(trodde jag hadde med att jag ätit mycket värktabletter)
- Muskelspänningar i nacke, axlar och skuldror, fibromyalgi
- Magont
- Hjärtklappning
- Kroppens återuppbyggnad försämras, cellproduktionen och ämnesomsättningen blir sämre.
- Försämrat immunförsvar, lättare att få förkylning
- Sämre prestationsförmåga ( det har jag tvingat mig att bortse)
- Minskad uppmärksamhet (det märker jag inte försen jag lämnat stället att det känns som jag inte varit närvarande)
- Minskad koncentrationsförmåga (märks verkligen, speciellt om något stör mig sammtidigt som jag ska göra något)
- Glömska, minnesluckor, sämre närminne (ja så många gånger som jag lagt bort saker den senaste tiden. Eller som jag glömmer ta med saker fast jag tänkt på det hela tiden. )
- Obeslutsamhet
- Högre blodsockernivåer och bukfetma, se insulin. Hormonet kortisol skapar bukfetma vid långvarig stress, ökar aptiten och även risken för att du stressäter skräpkost med högt GI-värde. Ökad tillverkning av aptithormonet Ghrelin samt minskad tillverkning av det aptitdämpande hormonet Leptin anses också spela in. (trodde jag fått ökad aptit pga minipillrena, ja magen som försvann i samband med Milans födelse har återuppstått :()
- Ökad risk för diabetes, typ 2. Insulinresistens. Insulinstörningar anses bl.a. även kunna uppstå av störd sömn, främst djupsömn,
- Ökad risk för fetma.
- Hjärt- och kärlsjukdomar, ökat blodtryck, förhöjt LDL-kolesterol.
- Förstoppning, diarré
- Hudproblem, astma
- Minskad sexlust (trodde det hadde med fler barn att göra )
- Utarmning av vitaminer och mineraler
- Snabbare åldrande
- Förvärrat ärftligt håravfall, grått hår
- Ökad risk för utbrändhet
- Sämre självkänsla(Absolut. Den var bra ett tag men har nu försvunnit igen)
- Drar sig undan (ja det har jag märkt)
- Minskad kreativitet
- Minskad livskvalitet
Jag MÅSTE sluta ha så höga krav på mig själv!!
Frågan är när vet man att man knockats av väggen?
Hej!
Jag känner igen mig på väldigt många av punkterna. Jag börjar så smått inse att jag är stressad, men hade nästan önskat att det var ngt annat "lättfixat" som var fel med mig. Har också bytt snussort och tänkt att det skulle kunna vara det som gett mig en del av symtomen. Var till doktorn tidigare i veckan pga långvarig trötthet, näsblod och huvudvärk som inte går över. Doktorn tog ett flertal olika blodprover, och nämde att det kan vara spänningshuvudvärk av stress. Först när hon sa det föll saker och ting på plats. Klart jag är stressad, men vart ska jag börja?
Det jobbigaste just nu är att jag tycker att det är så otroligt jobbigt att möta människor, att jag så lätt blir irriterad, humörsvängningarna, tröttheten, glömskan, olusten till det mesta, huvudvärken. Men framförallt att jag inte är den mamma och partner som jag någonstans långt inne egentligen är - hur hittar man tillbaka? Jag känner också igen mig i att jag ständigt har höga krav på mig själv, och går i terapi för det sedan ett tag tillbaka. Jag som tyckte att jag gjort framsteg.
Från en flerbarnsmamma till en annan.
Och ett stort TACK!