Flerbarnsmorsan

Sitter just nv med dessa två gullumgar som absolut inte vill sova. Nog för jag inte är trött men det skulle vara skönt att få ha lite tid på kvällen. Lagom när de somnat kommer säkert jag vara så pass trött så jag också vill sova. Vi var till stan idag och barn har ju en tendens att sova i bilar så det har dessa gjort ungefär vid 17 och då är dom ju inte så trötta vid läggdags. Så det blev soffan för oss igen också. Kanske lika gärna ska skaffa mig en egen säng här nere. Tycker vi sover mer här än tillsammans. Slog mig en tanke då vi vill ha stor familj att frågan är om förhållandet klarar det. Tycker vi glidit isär väldigt mycket sen minsta kom. Förut sov vi bara ifrån varann två nätter och det var jobbigt. Nu börjar det bli en vana och det känns konstigt att sova tillsammans istället. :( så jag undrar jag vad ett till barn skulle göra för vårat förhållande. Ja jag vet jag låter jätte positiv eller inte men känns väl sådär att inte få sova ordentligt och framför allt inte få sova med sitt <3. Iof är det ju bra ifall någon av oss måste veckopendla fast det är jag också anti mot eftersom det är som att vara särbo och det tror jag inte håller i längden. Idag är jag verkligen frustrerad. Allt går neråt just nu känns det som. Hunde är sjuk och vet inte om han kommer klara det, och det stramar åt våran redan så åtstramande ekonomi. Och det där uppe, och jag vantrivs som fasen med mig då jag aldrig vägt såhär mycket förut, och det ser ut som ett bombnedslag här för tiden inte finns att göra färdigt allt försen det ser likadant ut igen. Ja jag är frustrerad!