Flerbarnsmorsan

Ja för 4 år sen förlovade jag och min andra hälft oss. Vi hade inte varit tillsammans länge. Men med en liten växande i magen och den känslan att han var mannen i livet så fanns det ingen anledning att inte göra det. =o) Nög har det varit berg och dalbana på vägen men det är det väl i stort sett alla förhållanden. Då det var så tidigt höll vi även på att lära känna varann också och så skulle vi få ihop 2 familjer då jag har en dotter sen innan och han har en dotter sen innan. Så mycket har hänt. Och vi lär oss fortfarande om varann och får anpassa oss och acceptera. Men det är inte lika turbulent. =o)

Mycket glädje har vi delat som 2 underbara döttrar till och en 3:e knodd på väg. Men det har också visat sig vara prövningar att pussla ihop allt så det funkar för alla. Vi håller på än då jag känner en utmattad känsla mest hela tiden =o(

Men om man tänker tillbaka och sammanfattar helheten på våra 4 år så har de varit underbara.

Jag älskar verkligen den mannen och kommer alltid att göra <3

Nu har jag tittat på skolfoton på Madde och dagisfoton på Cornelia.

Blir alldeles lyrisk i kroppen. Det är inte klokt vilka fina tjejer jag har. De sötaste man kan tänka sig. Iof säger alla föräldrar det men ändå. =o) Dom kommer jag få hålla hårt i sen *Ler*

Kan inte vara stoltare mamma <3

Idag var vi på besiktning och det gick över förväntan. Har ett litet matvrak här hemma. =o)

När hon föddes vägde hon 3380 gram var 50 lång och hade 36 runt huvudet.

Sen var hennes vikt nere i 3200 fick då åka en gång till och väga i Norrköping och då hade hon vänt och vägde 3335.

Idag när hon nu är 10 dagar vägde hon hela 3775 var 52 lång och 38 runt huvudet. Hennes diagram peka rakt upp nu. *Ler*

Nog har vi märkt att hon gått upp i vikt men så mycket det trodde jag aldrig.

Bara fortsätta agera mjölkko.....

Idag ska vi på besiktning av minstingen Noomi.

Hon kommer garanterat gå igenom då hon äter bra och man känner att hon har växt. =o) Sista veckan hjärtat är hemma =o( Kommer bli så tomt utan han här hemma på dagarna. Men ändå skönt med riktig vardag. Blir ju inte riktigt det när han är hemma då man mer vill umgås och mysa istället för att göra vardagssysslor. =o)

Lilla Noomi <3

Stolt storasyster <3



Stolt storlillasyster <3

Ja för 1½ vecka sen kom våran underbara Noomi.

Ja faktiskt så blev det en tjej till men det gör absolut inget. Vi båda ville det innerst inne. Det här med tjejer kan vi ju nu. Ler

Dagen D började iallafall med att vi åkte till svärmor och svärfar där titti, thomas och görel var för att fira och minnas hjärtats morfar som skulle fyllt år. Mamma var också med. Vi åt gott och hade trevligt. Dock måste jag känt på mig något för jag sa till svärmor att det snart skulle vara dags. Att jag inte trodde vi skulle gå full tid.
Och de hoppades det skulle bli på Brolles dag. Min farfar fyllde tydligen också år 19 september.

Så småningom så åkte vi hem då vi skulle lämna Natalie hos sin mamma Så vi åkte och då hon bor nära Norrköping sa vi att det är ju lika bra att det sätter igång nu. Men icke.  Åkte hem och tog det lugnt. Nattade Madeleine och Cornelia runt 19.30. Hade börjat känt lite samandragningar när vi skjussade Natalie räknade lite på skoj tyst för mig själv för att inte oroa mamma och hjärtat. ;) Men vid 20.00 kände jag att kanske är det något på gång.  Så det blev att natta madeleine och cornelia och under tiden värkarna blev kraftigare städade jag kaninburen.

Efter påputtning av hjärtat så ringde jag in till förlossningen. Då var det mellan 10- 8 min mellan värkarna. Jag blev ordinerad ett bad som man alltid blir. Men nu visste de iallafall att det var på gång. Gick fort med Cornelia så.
Ett bad tog jag och då kom värkarna med 2 - 3 minuters mellanrum. =o) Blev lite orolig då min skräck är att föda på väg in. Valde att gå upp och packa det sista i väskan. Hjärtat blev nog lite orolig då för han gick ner och gjorde smörgåsar och sa att vi skulle åka in. Jag tyckte dock han kunde sova några timmar. Klockan var då 01.00 och jag ringde för att stilla sambons oro. Dock tyckte de vi skulle komma in på undersökning. Sagt och gjort. Ringde mamma som jag förvarnat. Hon hade precit somnat och lät inte allt för glad. Haha

När hon kommit över åkte vi. tog bara en 20 min en halvtimme in till stan och då hade det kommit 2 värkar så jag var beredd att få åka hem igen. Då var klockan 02.00. 
Väl där inne lyssna de på gumman och var inte riktigt nöjda med hjärtljudet men det tog sig när jag la mig på sidan. Men innan när de sa att det var lågt osv började man oroa sig för det. Skulle det bli kejsarsnitt, vad är fel osv. Värkarna kom inte så ofta då heller så jag var fortfarande beredd på hemgång. Var öppen 5 cm när hon kollade. Tror hon hade räknat med mindre. =o) 
Låg där och filosoferade och diskuterade namn med hjärtat. Kom några kraftiga värkar men inte många tyckte jag. La mig till rätta för att försöka sova lite och blev förvånad över att det kom en
krystvärk 03.50 var då klockan. Kallade på den underbara personalen och satte igång. Efter att vi donat med både ben stöd och ställning. Jag hade skrivit hur jag ville förlösas. Jag hade önskemål om lustgas, akupunktur och gynställning typ. Lustgasen blev inget med akupunkturen skippades också och gynställningen gjorde för ont i ryggen så det blev på sidan. Men klockan 03.59 kom hon ut och jag är idag glad att jag inte hade smärtstillande och att det blev på sidan. =o) För så ont som jag mindes det från Cornelia gjorde det inte. Det känns ju men hade väntat mig mer smärta. Tur jag lyssnade på hjärtat och vi åkte in för snörpan hade navelsträngen ett varv runt halsen, det vet jag inte om vi klarat själva.

Är så tacksam för min sambo. Det stödet han visade och kärleksfullheten han visade under och efter förlossningen det stärkte. Och så underbar han varit nu när vi kommit hem. Det tvivlet man kan ha för att någon älskar en är totalt borta. Nu känner jag bara lycka för familjen och kärleken. Jag ÄLSKAR mina barn och min Sambo såå mycket.

En till perfekt tjej tittade då ut 20:e september klockan 03.59
Då vägde hon 3380 och var 50 lång.
Hon fick namnet Noomi Viktoria Johansson-Ukne

Har varit en slappar dag idag =o) Gör inte så mycket då det var behövligt. Igår kväll kunde jag knappt gå för värk i ryggslut/ena skinkan.

Har sett fram emot sängen på kvällarna nu en vecka tillbaka. Först för det är så skönt att få sträcka och sen för på kvällarna har jag känt något sprattlande i magen. Så mysigt fast det bara är sprattel just nu. Idag kände jag även det när jag satt här. Magen börjar bli större också fast än så länge tycker jag att det bara ser ut som jag är tjock.
Ska börja ta bilder så småningom tänkte jag. Roligt att ha.

Nu ska det mysas med lilla <3 och sambo. De stora <3 är ute och leker.


Mina <3 förra året i Norrköping

Idag blir min "lilla" tjej 2år. Tänk vad tiden går. Det är verkligen på barnen man märker hur fort tiden går.

Idag blir det lugnt iallafall. Bara vi i familjen som firar henne. På torsdag är det farmor och farfar som kommer och mormor och morfar kommer när vädret tillåter. De har ju en bra bit att åka. tyvärr.

Men jag vet att lillan är nöjd ändå. =o)



Såhär glad blev hon av presenterna

Hon döptes i Katrineholms Kyrka den 14/2-09
Min brors son Marvin döptes också då.







Gudfar Jonathan Ukne, Gudmor Vicktoria Ukne, Cornelia, Jag, Kristoffer, Svägerska Isa och Marvin
Bakom Prällen =op



Alla på samma bild. Fotograf: Madeleine min dotter därför bibelraden syns *ler*



Här får hon snart vatten på huvudet =o)



Pappa sjöng en jättefin omgjord låt till barnen.


Nu heter hon Cornelia Cassandra Johansson-Ukne inom kyrkan också.

Var en slump att jag och Kristoffer träffades. Jag hade lagt ner det där att träffa killar genom tex kontakt annonser osv pga dåliga erfarenheter innan men när en jobbar kompis skilde sig skulle jag visa henne hur man kunde hitta killar med mobilen så jag registrerade mig där och skulle visa så började han prata med mig början på April - 07. Mina jobbarkompisar tyckte jag iallafall skulle träffa honom så jag tänkte att det finns ju inget att förlora bara att vinna. Så nån vecka efter det träffades vi och man var ju fast kan man säga. *Ler*
Allt stämde verkligen och allt gick fort sen. Var inte meningen men blev gravid strax efter då fanns det ju verkligen ingen återvändo =op Så det var ju bara fortsätta så vi förlovade oss 4 maj 2007 så flyttade vi till en gemensam lägenhet i Norrköping december -07.  19 Januari - 08 kom våran gemensamma dotter Cornelia och nu lever vi här lite mer än 2 år efter första mötet. Mycket har hänt och allt har varit upp och ner. Vi har förflyttat oss ner till Valdemarsvik sommaren 09. Det har int varit helt lätt att pussla ihop två familjer då vi hade varsin dotter sen tidigare. Min dotter ett år äldre än hans och mycket dispyter om uppmärksamheterna har det varit. Men nu tror jag eller hoppas jag att alla börjar vänja sig och att den snabba början inte gör att framtiden int blir som man hoppats. Har ju blivit så att allt hände och under tiden skulle man lära känna honom också och det gör man fortfarande..
Förhoppningsvis blir det snart en till ring på fingret och ett till syskon till våra små underverk. Små pratar om det iallafall.



Jag och Kristoffer <3



De tre underverken. Hans Natalie, Min Madeleine i mitten och våran gemensamma
lilla Cornelia



Lilleman Zeb



Barnens små Lill Pysen (Raichu) och Snövit