Flerbarnsmorsan

Jag måste verkligen börja lyssna på min kropp om jag ska få uppleva mina barns uppväxt. Jag har upplevt negativ stress för mycket så det har satt spår. Det är det största hotet för gör jag inget åt det och lär mig att ta det lugnt och inte ha så stora krav på mig själv kunna strunta i hur det ser ut hemma några dagar osv kommer det få följdsjukdomar. Har ju börjat redan känner jag. När jag läste artikeln var det mycket som stämde. Som att omgivningen ansågs negativ/fientlig gentemot mig. Ja det har jag märkt att jag har upplevt. Vet dock att det inte är så men svårt att förklara har väl extra ögon i hjärnan som har vridit det så. Som om någon vill hjälpa har tankarna mer varit den tycker jag är en belastning eller den personen tycker inte jag klarar det. Om man fått beröm har det totalt vänts i huvudet och det mer har blivit jaha den tycker jag är en dålig mor. Och humörsvängningar var också en som stämde. Det trodde jag var minipillrena som gjorde eller hormonerna. Pmsen men man har ju inte pms varje dag och snuset trodde jag också men det måste ha stabiliserats nu. Irritation var en annan och det stämmer. Minnesluckor närminnet kan blockeras. Stämmer. Jag har blivit expert på att tappa bort saker då jag inte kommer ihåg vart jag lagt dom. Eller så minns jag inte om jag gjort nått. Ökad aptit stämde. Svårt att säga nej. Stämde. Det är riktigt otäckt alla dessa punkter. Tror det fanns fler punkter som stämde och allt detta pga negativ stress som jag utsatt min kropp för för länge. Bara för jag är så envis och har sånt kontrollbehov. :( skönt att veta vad det kan vara iallafall så man kan göra något åt det dock kommer det bli svårt att be om hjälp och försöka tänka mer på mig själv inte ha så höga krav på mig själv! Men jag måste för mina barns skull. Idag har jag också känt stickningar i vänster hand. Har gjort lite ont vid handleden och det går inte över. Höger hand har också kommit lite stickningar nu. :/ så jag trodde faktiskt ett tag att jag inte skulle vakna imorgon. :( hemsk tanke. Som jag inte vill uppleva igen! Tror iof att stickningarna kan ha med att göra att jag har för trånga vantar så blodomloppet till handen stryps lite. Varför jag tar upp detta nu? Jo för jag struntar i vad samhället tycker om mig just nu tyvärr är ju samhället format så att man kan inte vara sjuk! Har man dessa symtom då är man dum i huvudet (psykiskt sjuk på fackmanna språk). Men det tror då inte jag! Kanske lite för jag har svårt att ta till mig hjälp! Men det är något jag måste lära mig för att inte krocka med väggen. Räcker med att förhållandet stupar pga mina symtom. Som tur är märkte jag det ändå ganska fort att nått inte stod rätt till. Kanske haft dessa symtom i 3 veckor. Så en lång läkning ska ske nu. Därför kommer kanske uppdatering här inte ske lika ofta. Men nu vet ni iallafall. Jag är Mari och jag lider av negativ stress pga för höga krav på mig själv! Och ja jag ställer den diagnosen själv och ja det kan säkert vara det även om jag lyckas bota mig själv och nej jag hadde inga föraningar så jag hadde kunnat förhindra att det fick fortskrida. Nu är det bara försöka se hur mycket skada det gjort! Och försöka hitta en väg tillbaka!!